Motivationen tryter när det gäller den här bloggen. Mitt liv är inte så värst spännande för tillfället, jag jobbar som en idiot, busar med Arvid och tar hand om hundkraken.

Jag lever på kaffe, cola och redbulls, är lite lagomt stressad sådär.

Idag har jag och lilleman varit ute i spöregnet och plockat lite blåbär. Arvid tyckte det var skitskoj att få plocka och direkt äta upp dem. Hans mamma tyckte det var mindre skoj att stå ute och bli halvt dränkt, men blåbären var iallafall goda.

Arvids farfar kom precis och hämtade honom, dom skulle göra stan, titta på lite roliga bilar och motorcyklar. Jag ska väl försöka städa lite medans busungen inte är i närheten och sen läsa lite bok.

Jessica, jag gör vad som helst för dig, men att inte kunna göra något alls äter upp mig!

The proper office of a friend is to side with you when you are in the wrong. Nearly anybody will side with you when you are in the right.
Mark Twain

Idag är det tvättdag, med tillhörande tvättning givetvis. Arvids snuttefiltar skulle få sig en omgång då de inte har kvar sin ursprungliga färg utan är missfärgade av diverse äckel.

Jag stoppade in filtarna i maskinen, Arvid protesterar lite men det verkar ändå vara helt okej... tills jag sätter igång maskinen. 

Ett avgrundsvrål hörs, Arvid blir hysterisk och börjar försöka öppna tvättmaskinen, skriker bara högre och högre när hans älskade filtar börjar snurra och dränkas. Stackars barn! Jag fick bära ut honom, hysteriskt skrikande och vi fick ta en barnvagnstur för att han skulle lugna sig.

Ibland händer saker som får människor att tänka om, att ändra sitt beteénde.

Det är synd att det ska krävas sånt här för det.

Det var bara några veckor sen jag stod och grattade dig till ditt körkort, du var så jäkla stolt över det, med all rätt!

Jag tänker på dig och vi är många som ber för att du ska klara dig M!

Kämpa på, var stark!

 http://www.vk.se/Article.jsp?article=290519&category=385

När resan till Finland gick av stapeln!

Resan började med att jag slutade jobba 13:00 och då åkte och hämtade Johanna och hennes man David. Mundiarrén startade direkt mellan mig och Johanna så David satt mest tyst i baksätet. Johanna dokumenterade resan till Umeå, glada miner var det i bilen! Vädret var urkasst, det spöregnade. När vi var 2,5 mil från Umeå så smäller det till och bilen börjar dra mot motsatt körriktning, jag saktar ner och  parkerar halvvägs ner i diket, mitt i en kurva. Vänster bakdäck hade tydligen exploderat, det fanns nästan ingenting kvar av det. Ett reservdäck grävdes fram men samtidigt upptäcktes det att jag inte hade någon fungerande domkraft i bilen.

Johanna klapprade bort i ösregnet i sina highheels och satte ut en varningstriangel och vi började försöka vinka in folk för att få hjälp.

Det var då den typiskt svenska mentaliteten kom fram, folk saktade in, vinkade glatt åt oss och körde sen vidare, medans vi mer och mer började se ut som dränkta  katter i regnet, och allt som hette smink satt nere på hakan.

Till sist stannar en underbar man och hjälper oss med däcket, sen kör han bakom oss hela vägen in till Umeå så det inte skulle hända något mer. Tänk om alla kunde vara som honom!

Jag lämnade av Johanna och David på bussstation, de skulle fortsätta sin resa ner till Stockholm och jag körde vidare till Ålidhem (tha Ghetto).

Bytte bil och sen började resan uppåt landet.

Vi stannade i Kalix och hälsade på lite släktingar åt P, jag träffade min soulmate Tarja, sen drog vi vidare över gränsen till Finland. Finland kan ha världens kassaste smak när det gäller att välja färg till sina hus, limegröna, rosa och lila hus avlöste varandra!

Vägarna vi körde på påminnde ruskigt mycket om de man brukar se i skräckfilmer .

Mitt i natten kom vi fram till Simojärvi, en otroligt mysig stuga som bara låg några meter från vattnet. Det blev karaoke och  fika och vid 04:00 somnade vi. Finsk karaoke is the shit kan jag lova!

Det var underbart skönt att bara få ta det lugnt och inte behöva bry sig om något i några dagar, umgås med människor man trivs med och andas!

Jag försökte knäppa några bilder men eftersom jag råkar vara klumpigheten själv så tappade jag givetvis ner kameran i båten, i en massa vatten. Jippie!

På hemvägen stannade vi i Haparanda och träffade lite mer släktingar åt P, där bjöds det på lunch, en supergod köttgryta. Sen stannade vi i Kalix igen och jag fick träffa underbara Tarja än en gång!

Sent på kvällen kom vi till Umeå och där sov jag en natt och sen var det tillbaka till verkligheten och Lycksele. Det var underbart att få ladda batterierna och hämta älskade Arvid och bara gosa med honom hela kvällen!

Summan av kardemumman var den att det var otroligt skönt att få göra något annat, Simojärvi var jättefint och det var helande att få tillbringa några dagar utan måsten med någon man tycker om. 

Jag vill ha FÖRÄNDRING!

Snart nog sätts saker i rullning och då kanske jag får den förändring som jag längtar efter. Jag kvävs! 

Dagen har varit piss, jag har varit förbannad mest hela tiden. Är det inte AF som jävlas så är det allt annat! 

Helgen i Umeå har varit härlig, fick träffa Helene och Sofia, och trots alla mina tvivel så klarade jag av att köra bil i Umeå utan att köra ihjäl någon. Jag var även vänligheten personifierad när jag hjälpte en pappa och hans son med deras bil. Lite bimboaktig framstod jag nog som när jag inte hittade spaken som skulle öppna huven på the shiny volvo. Iallafall så lyckades dom få igång bilen efter att ha fått lite ström av mig. 

Arvid har varit en liten ängel idag, gjort sina söta grimaser och pratat på om allt möjligt. Vad skulle jag göra utan den där lilla grabben? Vad vore jag utan honom?

Imorgon jobbar jag och när jag slutar så drar jag till Finland. Tydligen så skulle vädret vara lika underbart där som det är i Sverige, så det blir att sitta inne i stugan och uggla, men det duger det med. Bara slippa alla måsten och bara vara. Umgås och mysa!

Det känns som jag vet på tok för mycket nu, snart sprängs jag väl! Vissa saker skulle behöva komma fram men det går inte... Fan fan fan!

Livet för tillfället är väl inte så roligt, en massa jobb så det känns som jag inte gör något annat. Arvid får så långa dagar på dagis och det vill jag inte. Trösten är att Juli blir lite lugnare iallafall. 

Bilen jävlas hela tiden, är det inte startproblem så är det bagageluckan som inte går att öppna. Snart går väl hela motorn sönder också.

Jag kan konsten att röra till mitt liv, har det varit lugnt för länge så slår det aldrig fel att något måste hända.  Ibland blir det ett lyckoskott och ibland inte. Just nu är jag faktiskt ovanligt lycklig, jag mår bra trots alldeles för lite sömn och mycket jobb!

Var till tandläkaren idag, obehagskänsla med stort O. Tandläkaren tyckte mest troligt att jag var en stor mes som krävde bedövning när det bara skulle ta "2 sekunder av borrning" 2 sekunder av borrning in my ass säger jag. Hon borrade i en evighet, och trots att hon bedövat mig upp till ögat så var det förbannat obehagligt. 

När jag kom mig ner från helvetesstolen och ut till bilen så startar inte fanskapet. Jag fick ett mindre utbrott och började misshandla fanskapet, men det hjälpte föga. Den gamla ägaren till bilen visade sig vara en hyvens man som kom till min undsättning. Efter lite pet på diverse kablar så funkade bilen finnemang igen!

Min älskade Jessica passade Arvid under tiden och sen åkte vi och handlade. Vad skulle jag göra utan min andra hälft? Bilen slutade funka utanför ICA men jag gjorde som jag lärt och petade runt lite i diverse kablar och då startade bilen igen!

Jag har inte kunnat äta eller dricka idag då halva ansiktet har varit bedövat och jag har sett mindre smart ut hela dagen, men nu äntligen har skiten släppt och jag ska vräka i mig vattenmelon!

"... och sen borde man ta alla människor i Lycksele som går på socbidrag..."

Haha, århundrades bästa citat av en viss Emma!

Har nyss avslutat helvetespasset som började igår klockan 13:00 och ska bara ta det lugnt nu i några minuter. Lunchen bestod av en näve chips, nyttigt och bra.

Sömnsvårigheterna verkar hålla i sig men jag verkar inte behöva så mycket sömn för att fungera, och tur är väl det. 

Arvid har blivit så duktig på att prata, han har börjat säga treordsmeningar  nu också. Han verkar ärva sin mammas pratsjuka, ungen är ju aldrig tyst! Veckan som kommer jobbar jag inte lika mycket så förhoppningsvis hinner vi gå på djurpaken en sväng då så han får se lite djur och klappa alla djuren i barnens djurpark.

Nu ska jag sunka lite till innan jag fortsätter att städa...